Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

Pär Lagerkvist

...idag. Känner mig inte alls på humör.

Tror jag ska gå och dra täcket över huvudet och se om man kommer ut gladare på andra sidan...

Kram

...och jag känner mig inte så utvilad som jag borde...

Lördagskvällen bestod av öldrickande o hamburgsätning. Vi hade bjudit in sambons jobbarkompis på ölkväll. Han dök upp vid halv sju. Vid halv tre var vi alla smått trötta och istället för att jobbarkompisen skulle sitta på spårvagn genom hela stan sov han över i gästsängen. Det är så underbart bra att ha gästrum så man kan göra på det sättet: "Äh, jag orkar inte åka hem, jag sover över." Underbart bra.

I går då så vaknade jag, som vanligt, först redan vid halv nio så det blev till att slötitta lite på datorn ett tag. Sen åt vi frukost. På eftermiddagen vankades det barnkalas. Sambons båda syskonbarn har fyllt precis, så det skulle firas. Sambon var lite trött efter lördagskvällens begivenheter så vi viste inte riktigt hur dags vi skulle komma iväg. Hans syster ringde och sa att denna gången var det hon som var bakis (i fjol var det nämligen jag och sambons båda bröder som var lite små trötta på barnkalaset) så vi behövde inte skynda oss. Det tyckte sambon var skönt. Så vi var där vid femtiden. Umgicks och åt mat. Hemma igen vid halv tio så då gick vi och la oss...

Idag blir det en fixardag. Har lite saker att ta tag i!

I morgon ska jag jobba!

Kram